you've got me begging you for mercy

Sitter och tittar på Scrubs. Jag vet inte riktigt hur de har lagt upp de, för det känns som om jag sett varenda avsnitt nu, flera gånger, dessutom. De sänder oftast två på rad, och de är aldrig i rätt ordning. Jag tittar bara för skojs skull, så det gör mig inte så mycket. Men man undrar ju. 

Idag har varit en härlig dag. Låg och snoozade mellan åtta och nio, och det var inte jättejobbigt att gå upp. Klädvalet gick rätt snabbt, tog en blus jag köpte förra sommaren, en vit, som jag inte gillade alls efter att jag hade köpt den, men nu tyckte jag helt plötsligt att den var jättefin. Hann sminka mig lite också, och det blev en rätt bra och lugn frukost. När jag kom till skolan sa Anna att jag såg "sommarfräsch", hihi! 

Lyckades göra bort mig på bästa Emma-manér, också. Jag fullkomligt skrek "GAMMASTRÅLNING" när kemiläraren undrade vilken strålning som hade mest energi (omvänt proportionell mot våglängden, för övrigt, gammastrålning har den kortaste våglängden man kunnat mäta, och alltså mest energi). Skulle verka "roligt dum" (idioti), och överdrivet lycklig för att jag lyckats minnas det från förmiddagens fyskilektion. Jag var överdrivet lycklig över att det fastnat, plus det där med omvänt proportionell och grejer, men om jag vara inte varit extra överdriven med segergester och allt vad det var - som ni märker har jag redan skapat en minneslucka där de smärtsamma 15 sekunderna var -, så hade jag haft ett lyckligt minne av mitt för en gångs skull rätta svar, som inte bara var en chansning. Håhåjaja.

Vi fick tillbaka kemiduggan också, fick 1,5 av 3. Det som störde mig var att jag hade kunnat få ett helt poäng extra, om jag bara hade hållt mig till det första svaret jag hade på en uppgift, istället för att överanalysera. Men men, Anna fick i alla fall rätt på den med.   Vi fick också tillbaka fysiklabben vi lämnade in i fredags, och det var massa, massa fel. Jag hade inte sagt något om han bara hade konstaterat vad det var för fel vi hade gjort, men så är det det där med högskolelärare - de ska alltid vara så överlägsna. Det är faktiskt så. De har aldrig någonsin fel, aldrig. I A-kursen hade vi världens idiot. Jag fick retur på en labrapport säkert fem eller sex gånger, och det var hela tiden något han inte fattade. När jag till slut fick förklara för honom muntligt, visade det sig att det var jag som hade formulerat mig fel. I en enda mening, dessutom. Inte nog med det lyckas han avsluta med att säga "bra, då lär du dig att uttrycka dig rätt till nästa gång, hrm hrm". Jag ville d ö d a honom.

Hursomhelst har vi alltså fått ännu en översittare på halsen, som blev förbannad för att vi inte hade räknat och skrivit rätt. Det är väl ändå ganska mycket hans fel att vi inte fattat något? Självklart måste vi plugga och läsa på, men när vi väl använde något vi läst oss till så sa han "men det förstår ni väl själva, att ni inte kan använda det här?". Jo, det är klart vi förstod, men vi använde det ändå, för vi är så himla tokiga.
Idiot.  

Hursomhelst, imorgon är det demonstrationsräkning, och då vill det till att man är pigg, för där måste vi tampas med idiot nummer tre. Honom är det fart på, vill jag lova - där får man skriva i ljusets hastighet (300 Mm/s) om man vill kunna läsa på det sen. För det måste man, man förstår inget de fyra första gångerna. Håhåjaja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0