the hardest part was letting go, not taking part

Här har det precis varit kalas för Stina. Hela dagen har ägnats åt att baka kakor och grejer, och sist men inte minst tre hallonpajplusvitchoklad-pajer. De var för övrigt mycket omtyckta.

Jag tycker om kalas. Vi brukar ha ganska mysiga kalas med vår släkt, den är ganska liten och alla träffas ofta, även om det inte är just kalas. Sjömarken-folket kom också (=Camilla, Carolin plus deras mor), det var jättelängesen vi sågs så det var roligt. Det blev ganska trångt i lägenheten, så det slutade med att alla under 20 gick ut för att leka diverse lekar, som inkluderade mig och Camilla bland buskar och dylikt. Vi skulle gömma oss och ha oss, och Carla var bäst av alla, haha.

Imorgon är det visst skola. Igen. Har hamnat lite efter i kemin. I början (de två första veckorna) var jag med och läste och hängde något sånär med - det spelar ju ingen roll om man läst, men ändå inte förstår, menar jag - men nu har det bara skitigt sig. Man får inte bryta mönstret för en dag, inte låta bli att plugga en enda dag, för då är man helt plötsligt en hel vecka efter. Igår satt jag och skrev ihop en planering för att hinna ikapp. Men det går liksom inte att säga att "jag ska läsa på måndag, onsdag och fredag", man måste lägga minst en timme varje dag för att hinna. MINST.
Samtidigt med det har vi fått i uppgift att skriva en rapport på vår senaste fysiklabb. Om jag säger såhär, att det är inte så lätt när man inte förstått ett ord som sagts de senaste fyra föreläsningarna (=2 kapitel i boken), och inte hade en aning vad farao det var som pågick på själva labben, utan bara skrev av och hoppades på det bästa, så är det inte så lätt att skriva en rapport. Jag har inte en aning om hur det ska gå. Förhoppningsvis kan jag och Anna hjälpas åt med att fundera på det. Vad ännu värre är, ska vi lämna in den redan senast torsdag. Det innebär att jag ska läsa ikapp två kapitel i kemin, två kapitel i fysiken plus skriva en rapport. YES.

Samtidigt går jag hela tiden och funderar på hur jag ska kunna få min pengar att räcka till till allt som ska ske. Då är det bra att jag har fått ett jobb nu. Det går jag också och tänker på hela tiden. Vaknade i morse och var livrädd, för jag trodde att jag missat bussen. Det har nämligen varit så att jag missat bussen varje gång jag varit på utbildningar. Då var det i och för sig bussen till Borås, men det har kanske satt sig lite. Jag börjar den första maj och det ska bli jätteroligt. Ska bli skönt att känna att man gör något för någon. Det är lättare att känna att man verkligen gör något vettigt, när det syns, liksom. Inte bara sitta på ett kontor och fakturera, eller ringa och försöka kränga på någon en matt-tvätt. Nu kommer det vara kunder hela tiden, och man kommer förhoppningsvis märka att det man gör gör lite skillnad. Jag och mamma har redan börjat planera hur vi ska kunna åka dit ner på förmiddagen, hade det kul, och sedan kan jag gå och jobba. Det kommer bli perfekt med alla fribiljetter jag får, haha.

Ser jättemycket fram emot den nionde maj, också. Pethra och Martin kommer förmodligen hit då och ser på film. Martin är i Paris nu så vi har inte kunnat bestämma något ordentligt, men jag och Pethra har i alla fall satt den fredagen så länge. Hoppas Martin kan. Jag har redan börjat planera vad vi ska äta och ha til efterrätt, hihi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0